Kryddor har alltid fascinerat mig, både som smaksättare i mat och som medicinalväxter. Redan som barn lärde jag mig svenska växter och dess användningsområden, jag minns att jag spenderade en hel del regniga dagar i sommarstugan med att rita av växter!
Här följer lite onödigt vetande om några vanliga svenska kryddväxter som jag hittade på Tirups Örtagård! :)
Basilika
Basilika är ett av Orientens äldsta läkemedel. Växten hör hemma i Indien, men kom till Europa långt före vår tideräkning. Av den torkade växten kokar man te, som har angenäm smak och lukt. Téet är kramplösande, lugnande och matsmältningsbefrämjande. Man använde också basilika för att läka sår.
Basilikablad bör om möjligt användas färska, då en del av de aktiva ämnena går förlorade vid torkning. Numera används den främst som krydda i sallader, soppor och kötträtter.
Alltsedan antiken finns det knappast någon köksträdgård i Europa där man inte finner denna aromatiska kryddgrönsak. Hos de gamla grekerna och romarna var persilja omtyckt som både krydd- och läkeväxt. De färska bladen innehåller järn, kalcium, fosfor, A- och C- vitamin. 5 g färsk persilja täcker en människas dagsbehov av A-vitamin, 30 g räcker för att täcka hennes dagsbehov av C-vitamin.
Rosmarin hör hemma i Medelhavsområdet. Under antiken var växten helgad åt Afrodite; namnet kommer av latinets ros marinus, havets dagg. Rosmarinens medicinska egenskaper beror framför allt på dess höga halt av eterisk olja. Denna ingick i de äldsta parfymerna och används än i dag vid tillverkning av eau-de-cologne.
Medicinskt användes det vid aptitlöshet, gallbesvär och lindring av reumatism.
Färska och torkade blad passar som utmärkt krydda av t.ex. lamm och vilt.
Denna väldoftande kryddväxt anses härstamma från Sydryssland och Sibirien. Till vår världsdel kom den förmodligen med de hemvändande korsriddarna på 1200-talet. De arabiska läkarna skattade den högt som läkeört, och påstod att dragon var ett verksamt medel mot pest.
I medicinen har den används som aptitökande, matsmältningsbefrämjande, kramplösande och antiseptiskt.
I matlagning används den ofta i vinegrätter och dragon är den krydda som ger béarnaisesåsen dess karakteristiska smak.
Basilikablad bör om möjligt användas färska, då en del av de aktiva ämnena går förlorade vid torkning. Numera används den främst som krydda i sallader, soppor och kötträtter.
Persilja
Alltsedan antiken finns det knappast någon köksträdgård i Europa där man inte finner denna aromatiska kryddgrönsak. Hos de gamla grekerna och romarna var persilja omtyckt som både krydd- och läkeväxt. De färska bladen innehåller järn, kalcium, fosfor, A- och C- vitamin. 5 g färsk persilja täcker en människas dagsbehov av A-vitamin, 30 g räcker för att täcka hennes dagsbehov av C-vitamin.
Rosmarin
Rosmarin hör hemma i Medelhavsområdet. Under antiken var växten helgad åt Afrodite; namnet kommer av latinets ros marinus, havets dagg. Rosmarinens medicinska egenskaper beror framför allt på dess höga halt av eterisk olja. Denna ingick i de äldsta parfymerna och används än i dag vid tillverkning av eau-de-cologne.
Medicinskt användes det vid aptitlöshet, gallbesvär och lindring av reumatism.
Färska och torkade blad passar som utmärkt krydda av t.ex. lamm och vilt.
Dragon
Denna väldoftande kryddväxt anses härstamma från Sydryssland och Sibirien. Till vår världsdel kom den förmodligen med de hemvändande korsriddarna på 1200-talet. De arabiska läkarna skattade den högt som läkeört, och påstod att dragon var ett verksamt medel mot pest.
I medicinen har den används som aptitökande, matsmältningsbefrämjande, kramplösande och antiseptiskt.
I matlagning används den ofta i vinegrätter och dragon är den krydda som ger béarnaisesåsen dess karakteristiska smak.
Malört
Malörten är en flerårig, örtartad halvbuske som i årtusenden har varit uppskattad för sina medicinska egenskaper. Den omtalas redan på en egyptisk papyrus från omkring år 1600 f.Kr. På grund av sin ytterst beska smak står malörten i Bibeln som symbol för livets hemsökelser och lidanden.
Av bl.a. malört framställdes absint, en under 1800-talet mycket omtyckt likör. Malört är i övrigt en vanlig brännvinskrydda och används även för att smaksätta vermouth.
Av bl.a. malört framställdes absint, en under 1800-talet mycket omtyckt likör. Malört är i övrigt en vanlig brännvinskrydda och används även för att smaksätta vermouth.
Används vid aptitlöshet, gallbesvär, matsmältningsrubbningar och som brännvinskrydda.
Citronmeliss, eller hjärtansfröjd är en krydd- och läkeväxt som från Orienten har spritt sig över hela Medelhavsområdet. På 900-talet prisades citronmeliss av araberna som hjärtstärkande medel och som medel mot melankoli.
Torkade blad användes förr till te vid nervösa magbesvär och det sänker också blodtryck och puls.
Färska blad passar som krydda till fisk, i sallader och efterrätter.
Humle växer vanligen i närheten av vatten. Humlen har både han- och honplantor, det är endast honplantorna som får de kottelika blomställningarna, humlekopporna, som används i medicin och ölbryggning
De gulaktiga körtlarna på honkottens fjälllika blad innehåller ett sekret med lugnande verkan. Ett gammalt råd till sömnlösa är att använda en kudde stoppad med humlekoppor, men det kan orsaka yrsel och dåsighet. Humlekuddar användes till och med som sömngivande medel på fältlasaretten under första världskriget.
Humle används vid ölbryggning och på vissa håll serveras humleskott anrättade som sparris på våren.
Kryddsalvia härstammar från Medelhavsområdet. Den omtalades redan i Orfeusmyten. Den medicinska användningen avspeglar sig i släktnamnet, som kommer av det latinska ordet salvare, bota. I medicinska syften har den använts för att hämma saliv-, svett- och mjölksekretion. Den stimulerar också gallsekretion och är blodsockersänkande. För utvärtesbruk så är den antiseptisk och svampdödande.
Som matkrydda passar den utmärkt till lamm och vilt!
Citronmeliss
Citronmeliss, eller hjärtansfröjd är en krydd- och läkeväxt som från Orienten har spritt sig över hela Medelhavsområdet. På 900-talet prisades citronmeliss av araberna som hjärtstärkande medel och som medel mot melankoli.
Torkade blad användes förr till te vid nervösa magbesvär och det sänker också blodtryck och puls.
Färska blad passar som krydda till fisk, i sallader och efterrätter.
Humle
Humle växer vanligen i närheten av vatten. Humlen har både han- och honplantor, det är endast honplantorna som får de kottelika blomställningarna, humlekopporna, som används i medicin och ölbryggning
De gulaktiga körtlarna på honkottens fjälllika blad innehåller ett sekret med lugnande verkan. Ett gammalt råd till sömnlösa är att använda en kudde stoppad med humlekoppor, men det kan orsaka yrsel och dåsighet. Humlekuddar användes till och med som sömngivande medel på fältlasaretten under första världskriget.
Humle används vid ölbryggning och på vissa håll serveras humleskott anrättade som sparris på våren.
Kryddsalvia
Kryddsalvia härstammar från Medelhavsområdet. Den omtalades redan i Orfeusmyten. Den medicinska användningen avspeglar sig i släktnamnet, som kommer av det latinska ordet salvare, bota. I medicinska syften har den använts för att hämma saliv-, svett- och mjölksekretion. Den stimulerar också gallsekretion och är blodsockersänkande. För utvärtesbruk så är den antiseptisk och svampdödande.
Som matkrydda passar den utmärkt till lamm och vilt!
Vilka fin foton och intressant inlägg. :)
SvaraRadera