2006 träffade jag min man, då vägde jag ca 100 kg. Som de flesta nyförälskade par lade vi på oss några trivselkilon. För mig var det en katastrof och jag fick panik!
Hur hamnade jag där? Hur gick jag från en lite mullig, men vältränad tjej till en kvinna på gränsen till sjukligt fet? Det finns inte en förklaring, utvecklingen kom i delmoment, den smög sig på. Jag hade ständigt ont, skadade foten, hade B12-brist så jag var alltid trött, jag flyttade och bytte jobb. 2005 hade jag och min vänskapskrets ett helvetesår, det inleddes med tsunamin och ett självmord ett par dagar senare och så rullade resten av året på...
Jag tog helt enkelt inte tag i problemet vid 85 eller 95 kilo eftersom jag inte orkade. Så här i efterhand så låter det lite dumt, men livet kom emellan och jag tog inte hand om mig.
Tre helt avgörande pusselbitar på min väg till hälsa var:
• Min man som vägrade att acceptera att jag hade ont i mina leder och den diagnos jag fått i min ungdom. Han sa det självklara: ”Det är inte ok att vara så handikappad som du är utan att vara sjuk eller råkat ut för en allvarlig skada!” Dessutom tyckte han att den ständiga tröttheten med härliga humörsvängningar i släptåg borde undersökas.
• Diagnosticerad B12-brist blev inledningen till mer energi, glädje och lugn.
• Clair Davies bok Massera själv bort dina smärtor!, hjälpte mig att bli av med ca 80% av min smärta på 2 veckor! Det var smärtsamt, men effektivt. Resterande 20% tog lite längre att bli av med, men idag är jag i princip smärtfri.
När jag inledde min viktresa så hade jag ganska goda matvanor, i grunden följde jag GI och jag åt bara ekologisk fisk och kyckling. - Vad gjorde jag för fel?
Mina portioner var alltför stora. Vid ett tillfälle tittade jag på "Du är vad du äter" och chockades när Anna Skipper höll fram sina händer och sa - Din magsäck ska vara stor som dina kupade händer! Det är en bra riktlinje för hur stor en portion ska vara! Så jag började med att halvera mina portioner. Ställde mig framför tallriken och tänkte hur mycket brukar jag lägga upp av detta och sedan tog jag hälften av allt. Detta gav resultat under en period. Sedan minskade jag portionen igen och det hade ytterligare effekt.
Mina portioner var alltför stora. Vid ett tillfälle tittade jag på "Du är vad du äter" och chockades när Anna Skipper höll fram sina händer och sa - Din magsäck ska vara stor som dina kupade händer! Det är en bra riktlinje för hur stor en portion ska vara! Så jag började med att halvera mina portioner. Ställde mig framför tallriken och tänkte hur mycket brukar jag lägga upp av detta och sedan tog jag hälften av allt. Detta gav resultat under en period. Sedan minskade jag portionen igen och det hade ytterligare effekt.
Kombinationen att jag tappade i vikt, massagen och B12 gjorde att jag kunde börja träna ordentligt igen.
Jag löptränade ungefär 6 timmar i veckan. Men viktminskningen var kämpig - jag gick ner ett kilo, sen gick jag upp ett och ett halvt, sedan gick jag ner två och så höll det på sådär. Sedan kom jag till ett läge där vikten slutade att minska, men jag var ständigt vrålhungrig på gränsen till svimfärdig!
Nu hände flera saker samtidigt - min man letade efter ett sätt att kunna träna hårt och hålla sig skadefri samtidigt som jag läste Jag vill ju bara se bra ut naken av Jonas Colting. Jag gillade Coltings inställning till mat - Rena råvaror är bra. Kolhydrater behöver du bara när du tävlar. Min man å sin sida hittade LCHF och "Kostdoktorn" i sin jakt på att undvika inflammationer och förkylningar.
Så vi testade LCHF!
Jag hade redan gjort min stora viktminskning före LCHF, men jag tappade 3 kilo till bara genom att sluta ta mjölk i kaffet! Sedan dess har jag kunnat behålla vikten, utan att vara plågsamt hungrig. Jag har inte gått ner mer i vikt, men jag har blivit smalare och jag har fått mycket kvinnligare former!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar