I mitt jobb blir man, med jämna mellanrum, bjuden på lunch eller middag – eller så bjuder man själv. Sociala konventioner kan lätt få en att känna sig lite otacksam eller dum för att man tackar nej till specifik kost, eller att man ställer en massa krav på den maten som man vill ha.
Kom ihåg att allt du stoppar i dig ska vara för DIN skull. Dessutom vill den som bjuder dig att du ska tycka att det är gott och att du ska må bra av det – annars går liksom poängen med representation lite åt skogen…
Om maten ska förbeställas: Så frågar jag arrangören innan vad som är planerat. Ofta har de olika alternativ att välja mellan och om jag frågar och det finns ett bra alternativ som passar mig bättre så brukar de ta det.
Om det inte finns något som passar – t.ex. om alternativen är lasagne eller potatissoppa, så brukar jag säga att det är helt ok och att då tar jag med mig något som jag kan äta innan. Jag menar det uppriktigt för jag tycker inte att alla måste anpassa sig efter mig, men det brukar alltid finnas något till mig ändå – en sallad eller så.
En gång när vi hade avdelningsmöte så kunde vi välja mellan lasagne eller tapas. Jag valde tapas och det var jättegott, men pyttelite! Tanken var att man skulle äta sig mätt på brödet som serverades till. När jag hade ätit klart var jag fortfarande vrålhungrig. Jag frågade om jag fick beställa en ostbricka till dessert eftersom jag fortfarande var hungrig och det var inga problem! Ostbrickan visade sig vara, till skillnad från tapasen, jättelik, så jag delade glatt med mig till mina kollegor! :) Om man förklarar och frågar så är folk väldigt förstående.
Á la carte: Om man inte går till en ren pizzeria, pannkaks- eller pastarestaurang så finns det nästan alltid alternativ som är OK för en LCHF:are.
En hållhake när jag beställer á la carte är att beställa mat med rena råvaror; kött, potatis och grönsaker. Om det inte är alltför komplicerat så ber jag personalen att ta bort potatisen. För det mesta erbjuder de då något annat och då ber jag om mer sallad. Om rätten har en sås så beställer jag den vid sidan – det är ofta svårt att bedöma såsen innan man ser den. Eller så beställer jag rätten utan sås och frågar om jag kan få vitlökssmör istället.
På restaurang så föredrar jag att bara äta huvudrätt. Jag tycker att det blir för mycket mat annars. Men om det inte är ett alternativ så kolla in förrättsmenyn lite närmare, om restaurangen har bra förrätter så föredrar jag att ta två sådana istället. Vad det gäller efterrätt så finns det egentligen bara ett alternativ som är helt OK och det är en ostbricka – utan kex, bröd, marmelad eller choklad – givetvis… Ett annat alternativ är att skippa efterrätt helt, men be om en kaffe och whiskey eller konjak.