Jag är man, 44 år gammal, 178 cm lång och väger 62 kg. Jag tränar löpning tre gånger i veckan och styrketränar två till tre gånger i veckan, korta intensiva pass. Jag jobbar heltid och pendlar tre timmar per dag.
Jag började med LCHF för snart tre år sedan, inte för att jag behövde gå ner i vikt, utan av nyfikenhet. Varför behövde etablissemanget vuxenmobba Annika Dahlqvist så till den milda grad? Vad hade de att dölja? Visst, jag tyckte också att en del av de uttalanden hon gjorde lät tokiga, men ändå…
Jag började läsa om vad LCHF egentligen betydde, och ganska snart insåg jag att det fanns en stark logik. Kanske skulle LCHF kunna hjälpa mig med både allmän hälsa och träning?
Trots att jag inte vägde så mycket hade jag ständigt en svullen, gasig mage. Mina tonårsfinnar fanns kvar trots att jag var över 40 år, och jag fick ofta känning av lågt blodsocker när jag sprang längre tid än en timme.
I slutet av januari 2010 så började jag lägga om min kost. Min hälsa var då god och min kondition utmärkt.
Ganska snart försvann min svullna mage, och gaserna också. Mina "ungdomsfinnar" följde efter. Jag blev inte snabbare i löpningen, men inte heller långsammare. Däremot förbättrades min uthållighet. Trots samma träningsupplägg och träningsdos så har jag förbättrat mig på samtliga sträckor.
Jag har gjort tre hälsoundersökningar sedan jag började med LCHF. Alla värden är perfekta.
För åtta månader sedan så började jag också styrketräna. Jag kör endast maskiner, ca 30 minuter, intensivt, utan vila mellan repetitionerna. Det är vad jag hinner med utan att inkräkta för mycket på det sociala livet.
Styrketräningen gjorde att jag ökade tre-fyra kilo i vikt. Det är något jag inte gillar eftersom det försämrar mina löpresultat. Men jag vill samtidigt styrketräna för att stärka min kropp. En omöjlig ekvation? Inte med LCHF, och det är det del två i min gästblogg kommer handla om.
/Conny
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar