Kosttillskott

Historiskt sett har jag varit ganska negativ till kosttillskott. Jag kan nog delvis ha varit färgad av att jag inte tål några multivitaminer – jag kaskadspyr, det är som akut matförgiftning, mycket otrevligt… Dessutom tyckte jag, som många andra, att en varierad kost skulle vara tillräcklig. Som jag har nämnt tidigare, så hade jag B12-brist när jag träffade min man. Det yttrade sig i att jag var trött – konstant. Dessutom hade jag humörsvängningar, muskelknutor och eksem. Ändå var jag medveten, välinformerad och åt varierat. Jag åt dessutom alldeles för mycket och fick ändå inte i mig tillräckligt med näringsämnen! Diagnosen B12-brist gav mig en tankeställare och jag började fundera i lite andra banor. Att den mat vi äter idag kanske inte innehåller allt vi behöver. Att en kravfylld och högpresterande livsstil kanske gör att vi behöver mer än vi kan få i oss. Att träningen också ökar behovet!

Att stress försämrar vårt vitaminupptag, att det till och med får kroppen att tömma ut vitaminer och mineraler, är vedertaget. Att raffinerad mat innehåller mindre näring är nog också rätt så vedertaget.

Men att frukt och grönt innehåller mindre näring som ett resultat av industrialiseringen av jordbruket är svår att mäta. Det finns få gamla studier och mätinstrumenten var inte alls så exakta som idag. Det sagt, så visar Holger Kirchmans på SLU att ett industrialiserat stordriftsjordbruk leder till näringsfattiga jordar. Att frukt och grönt dessutom skördas omogna förbättrar inte näringsinnehållet. Många frukter, som apelsin, tappar dessutom vitamininnehåll om den inte äts kort efter att den skördats!

Så jag äter kosttillskott, ganska många, inte för att jag har en ensidig kost, det har jag inte. Utan jag äter kosttillskott för att kompensera för min övriga livsstil. För att min kropp ska ha allt den behöver för att hänga med i det tempo som jag valt!

Jag tänker mig att jag ska ha en liten serie om kosttillskott, där jag går igenom de vi tar och förklarar varför. Jag kommer att börja med omega3.